Miranda Nyman

Hej! Har sagt det här tusen gånger men... jag vill verkligen hålla igång bloggen. Men det kommer massa saker i vägen. Mitt liv har kommit i vägen. Visst jag berättar mycket om mitt liv och så här på bloggen. Men när det väll är jobbigt så har jag inte ork att sätta mig vid datorn och skriva. Vilket egentligen är väldigt bra för mig. Allt känns mycket bättre efter jag skrivit av mig. Så ska verkligen försöka med det framöver. 

Varför jag skriver just idag är för att det hände en väldigt häftig sak för en stund sen. Som några av er kanske vet så är jag extremt intresserad av sång och musik. Så jag ska ju flytta ner till Stockholm och gå på musik gymnasium i höst osv. Och håller därför på att träna på olika låtar till sångprovet i vår. 

Den som jag för tillfället vill framföra är "Put Your Records On" - Corinne Bailey Rae. Och har inte försen tills idag haft någon riktigt känsla när jag sjöng den. Den handlar om att hon säger till en annan tjej att hon inte ska oroa sig så mycket att allt blir bra osv. Och att hon bara ska känna sig fri och leva typ. När jag sjungt den förut så har jag kännt mig lite kaxig på något sätt. Och idag satt mamma och jag och funderade på hur jag skulle göra för att få fram den rätta känslan. 
Vi kom på att jag antagligen sjunger lite smått kaxigt för att jag aldrig fått höra av t.ex. mina vänner att aa men allt kommer bli bra, alltså det är sjukt svårt att förklara. Ni får nästan lyssna på låten för att ni ska förstå. Men i alla fall... 

Mamma bad mig tänka mig att Engla sjöng den för mig istället. Hon älskade nämligen också att sjunga osv. För vi vet att om jag skulle mått dåligt och varit osäker på mig själv och så, så är det precis dom orden som Corinne sjunger som Engla skulle sagt. Jag började ju gråta nästan direkt när jag sjöng men när mamma satt och lyssnade på mig så sa hon efter att hon kände att jag verkligen sjöng nu, berätta sången mer. Och det var en sån extrem häftig känsla. Satt där och grät och tänkte mig att jag och Engla satt och sjöng. Har nog aldrig kännt mig så lycklig och ledsen på samma gång i hela mitt liv. Det här gav mig en sån kick så jag bara fick lov att skriva av mig det här. KRAM! 

Ska verkligen försöka ta tag i bloggen nu!