Tillbaka
Hej alla! Vet att jag helt plötsligt slutade blogga... Jag ska faktiskt ta och berätta varför... Vet inte om så många av er vet det men jag var väldigt väldigt nära vän med Engla som blev mördar för några år sen. Som ni förstår så var den tiden en av det jobbigaste tiderna i hela mitt liv. Grät floder i flera månader, men grät nog inte tillräckligt ändå. Har enda fram tills jag tog mitt uppehåll med bloggen nu gråtit lite då och då. Men jag tror att det sitter kvar nått från förut. Den dagen jag slutade skriva på bloggen läste jag en artikel om Englas mördare i skolan. Innan jag hunnit läst halva artikel börjar jag stor gråta. En vecka efter det ungefär vaknade jag av att jag låg och grät. Ropade på mamma då. Alla tårar jag hållt inne kom på en och samma gång. Men någonting inom mig ville inte släppa ut det helt. Jag kunde seriöst inte andas, det smakade blod i munne, jag mådde illa, jag va blek, iskall, skakade. Allt var bara fucked up. Jag trodde verkligen att den största sorgen var över, men det har bara börjat...
Tror jag hållt allt inom mig på grund av chocken och för att jag bara var åtta år när den här hände. Det som hände var för konstigt för lilla mig att förstå. Min bästavän var död och jag skulle aldrig mer få träffa henne. Till och med nu kan jag ibland inte förstå vad som hände. Allt gick så extrem fort.
Ville bara berätta det här för er, så ni inte undrar varför jag slutade blogga. Jag ska försöka komma in i bloggandet igen, börjar komma till baka på fötterna igen så... Allt kommer bli bra tillslut.